Schysstva inredning
Livstil,  Personligt

Måste man..?

På senare tid har jag känt ett skifte i mig själv och mina prioriteringar. Jag vet inte om det har att göra med att jag blivit mamma (troligtvis), men jag har inte tid med bullshit längre, energitjuvar, trams… you name it. Detta kan appliceras på flera områden i livet som relationer, jobb, sociala medier. 

Vi kan väl börja med Sociala Medier då det är en stor del av mitt liv (jobbar som marknadsförare).
Jag driver ju denna blogg, instagram och youtube. Nåväl, youtube har väl legat på is ett tag. Kontentan är väl att min ambitionsnivå sjunkit av rimliga skäl (host, nybliven mamma). I början kände jag sån himla stress och dåligt samvete över detta. Exponeringarna, liksen och engagemanget sjönk. Ganska deppigt när en lägger ned ganska mycket tid och energi på allt. Eller för att upprätthålla någon form av rimlig statistik för eventuella samarbeten. Man vet att man “bör” ladda upp regelbundet och göra x antal grejer för att “algoritmen” inte ska straffa en/dölja ens poster. Att känna att man “måste” posta regelbundet, på rätt tider och bocka av den där lilla “to-do” listan för att inte straffas… den stressen. 

Aint nobody got time for that. 

JAG har inte tid med det. Och så slår det mig… måste jag verkligen bry mig om detta? Måste jag ha ett tydligt tema så att “besökaren lättare kan fatta vad kontot handlar om”? Måste jag tänka strategiskt i varje grej jag gör?  Spontant vill jag säga att jag inte måste göra något.

Det perfekta flödets tid är förbi?

Jag ser att fler och fler avfärdar och avföljer konton med “Perfekta flöden”. Jag fattar att det blir en intern stress om man jämför sig. Och då ska man självklart avfölja. Men jag personligen gillar att koordinera mitt flöde efter färg och harmoni, inte för att ge sken av ett perfekt liv, utan för att jag uppriktigt sagt gillar att se mitt flöde så. Men jag är medveten om problematiken det skapar och försöker därför vara mer “real” på instagram stories. Sedan funderar jag på om det då är tillräckligt? Jag läste någonstans att det är “fegt” att visa sitt sanna jag på stories för det kommer “ändå försvinna inom 24 h”. 

Jag har funderat på om folk avföljer mig för att jag, i deras ögon, har ett för perfekt flöde. Eller väljer att inte följa mig pga att jag inte vågar visar “mitt rätta jag” i flödet. Och så cirkulerar tankarna. 

Det jag försöker säga är… måste man ha ett perfekt flöde? Och måste man ha ett “operfekt” flöde bara för att inte verka för perfekt? Fattar ni vad jag menar? 

Blivit hållbarhetsutbränd

Schysstva.se

Ett annat område jag funderat mycket på är min hållbarhetsresa. Jag säger resa för det är just det det är. I början bloggade jag mycket om hållbarhet och rättvisa. Jag brann, var engagerad och driven. Nu med en unge borde jag väl brinna för det ännu mer? Särskilt om jag vill att Melker ska ha en framtid?
Usch. Så tungt.

Med tanke på mina tidigare arbetsplatser (alla inom hållbarhet och rättvis handel), och min webbshop, så har jag fått någon slags hållbarhetsepitet. Det har liksom gjort att jag inte vågar visa mig “svag” när det kommer till hållbarhet. Jag ska ju vara någon man ser upp till i frågan! Så vågar jag visa om jag äter en köttbit? Eller ost? Är ju inte ens vegetarian! 

Vågar jag visa hur jag har på mig ett par H&M-byxor (fast de är second hand – men det kan ju följarna inte veta OM JAG INTE SKRIVER UT DET TO PROVE MY POINT). Vågar jag lägga upp grejer jag önskar mig/vill köpa? Jag menar, får jag ens önska mig något nyproducerat, som inte är uttalat rättvist producerat och ekologiskt, återbrukat eller närproducerat? Ni fattar. 

Hållbarhetsfrågan är känslig. Särskilt för en som rört sig i sådana kretsar. Men vi måste prata om att vara hållbarhetsutbränd – tror det är vanligare än vad man tror. Särskilt om man försöker leva upp till orimliga standarder och förväntningar.

Redan i slutet av min graviditet började jag avfölja eller dölja s.k hållbarhetskonton då jag inte orkade få upp i mitt flöde. Mådde lite dåligt över hur världen ser ut (japp, skygglappar på), samt mitt egna tillfälliga oengagemang i frågan. Jag säger inte att jag blivit “ohållbar”, men just nu behöver jag bara backa lite. Jag måste inse att good enough är okej. Jag behöver inte vara perfekt och göra allt perfekt. Tess la upp ett så bra instagram-inlägg där hon pratar om detta. Länkar det här. 

Men uppriktigt sagt, jag har blivit skör. Jag orkar liksom inte riktigt nu. Visst, jag är HSP och ibland blir det såhär inom olika områden i livet att jag bara måste backa och skydda min energi.

Jag måste tillåta mig själv att få ha perioder där jag kanske inte är lika engagerad eller “duktig” inom olika områden i livet. 

Hur som helst, schysstva.se började som en sajt där jag ville prata om hållbarhet. Sedan förvandlades det till någon form av skönhetsblogg. Sedan smög sig livstilsrelaterade inlägg in… Och här är vi alltså nu. 

Schysstva

Bye bye beauty?

Som jag skrev i mitt förra inlägg så har mitt skönhetsintresse dalat. Jag är uppriktigt sagt inte så inte intresserad längre och känner ingen lust att fortsätta driva schysstva som en grön skönhetsblogg – för jag har inte så mycket att säga. Jag har mina favoriter, och om jag av en slump skulle snubbla över något som överträffar mina förväntningar så kan ni lita på att jag kommer dela det med er. Men räcker det för att kalla sig själv för “grön skönhetsbloggare”? I think not.

Jag älskar hudvårdsprodukter men tror inte mitt engagemang är lika starkt att jag orkar lägga ned massvis av tid att fota och skriva en vettig recension här på bloggen. Däremot kommer jag fortsätta prata om det i ett mer “fritt format” på instagram stories. Så följer du mig inte där så gör gärna det.

Klicka här för att komma till min instagram-profil.

Och då är vi tillbaka till… måste jag ha ett särskilt tema på bloggen? Kan inte bloggen bara få vara en plattform där jag får ventilera? Skriva och dela med mig av det jag funderar på i detta nu? Jag är ju så mycket mer än grön skönhet, hållbarhet eller mamma. Why put a label to it. 

Rörigt för er läsare…? Är det de? Är det nu man börjar kalla sig själv för livsstilsbloggare? Allt eller inget-bloggare kanske. Haha. 

Men för att knyta ihop säcken. Efter att jag blivit mamma så orkar jag inte bry mig längre eller analysera varje liten grej. Jag orkar inte tänka strategiskt exakt hela tiden (och ni som känner mig vet ju att jag älskar strategier!).

Men sen mina prioriteringar förändrats så är jag mycket mer mån om min energi. Vad jag ger min energi till och vad som tar- eller ger mig energi. 

Sedan har jag ett å annat att säga om vänskap och relationer… men det får vi ta i ett annat inlägg! 😏

Det hade varit intressant att veta om ni också funderat i liknande banor? Har ni några egna områden där ni funderat om ni verkligen måste

3 Comments

  • Jennifer Sandström

    Känner igen mig i ganska mycket 😇 Förutom att jag inte har barn, men tror jag skulle reagera och börja fundera ungefär så som du beskriver.

    För mig är också blogg och sociala medier en del av mitt liv snarare en utstuderad varumärkesstrategi. Och som människa är man mångsidig, föränderlig och operfekt. Jag driver ett företag, men företaget är samtidigt väldigt mycket jag – med allt vad det innebär.

    Det kommer inte nå flest följare och få mest uppmärksamhet. För “vanliga människor” får inte det. Men det är kanske inte heller mitt syfte i livet.

    • Anna

      Kanske har mer med åldern att göra än att man blir med barn 😅
      Men nej, att bli uppmärksammad är inte mitt kall i livet heller eller något jag eftersträvar. Men lite möda för arbetet en lägger ned skulle jag inte tacka nej till. Nu håller jag dock på och omdefinierar vad det skulle innebära om det INTE ska vara räckvidd och ”bra” statistik. Autenticitet är nog den nya belöningen för mig. 🌻

  • Ulrika

    Så intressant!

    Förstår dina funderingar… Och jag tror att om man inte ska tappa sugen, inte bli hållbarhetsutbränd så tror jag att man måste vara transparent. Jag tror ingen är perfekt… vi gör misstag, vi orkar inte osv. Det är så otroligt fokus på att skapa den perfekta bilden, inläggsfrekvensen osv som gör att det blir ett eget maskineri hur saker ska göras,

    Jag tror det är viktigt att bara våga vara som du, ärlig med dina funderingar och vi är föränderliga! Prioriteringar förändras hela tiden och om man ska kunna vara hållbar mot sig själv gäller det nog att bara bevaka sina egna övertygelser och handla därefter…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: