Lifestyle ・Livstil, Slow Fashion

True cost, har vi råd att leva billigt?

Obs! Hela detta blogginlägg baseras på det deltagarna i True Cost-dokumentären har sagt. Jag vill bara sprida det. Och en sak till, se dokumentären! Ni hittar den på Netflix eller kan köpa den för en hundring på itunes. Klicka här isåfall. Väl värd pengarna och tiden.

klädhög-1024x576

Mode idag är den näst mest förorenade industrin på jorden efter oljeindustrin.

Det alarmerande är att mode inte bara använder sig av en enorm mängd naturresurser och att det skapar en svindlande stor miljöförstöring. Naturresurserna och denna inverkan är ofta något man inte ens räknar in. Eftersom att dessa resurser har varit så rikliga har man antagit att dessa kommer att finnas för evigt. Många av de resurser som vi använder för att tillverka kläder redovisas inte i kostnaden för att producera dessa kläder. Det är alltså vattnet som används för att producera kläder, marken som används för att odla fibern, kemikalierna som används för att färga. Alla dessa saker är tillförd energi och tillförd energi kostar något, men den ger även utgående effekter. I vissa fall bra sådana, så som kläderna och arbeten, men i andra fall dåliga effekter som skadliga kemikalier, eller utsläpp av växthusgaser och sådana saker har också sina kostnader.

True cost, har vi råd att leva billigt?

Om fast fashion inte existerade skulle vi inte behöva reda ut denna röra med miljöförstöringar och sociala orättvisor som har orsakats av under de senaste 15 – 20 åren av dess existens. Fast fashion vill producera snabbt, så textilarbetarna måste producera snabbare och billigare. Textilarbetarna är den enda delen i försörjningskedjan där marginalerna pressas. Och jättestora företag går till fabriken i Bangladesh, placerar en order på 1,5 miljoner jeans för 30-50 cent per styck,… hur kan man göra det etiskt? Men även ur konsumenternas synvinkel, är det verkligen demokratiskt att köpa en t-shirt för 5 dollar eller att betala 20 dollar för ett par jeans? Men vi luras att vi är rika för att vi kan köpa mycket kläder där och då. Men i själva verket gör det oss fattigare. Och den enda som blir rikare är ägaren av det stora fast fashion-varumärket.

Vi lever i en globaliserad värld, ändå är det som att vi värdesätter våra liv mer än någon annans. Vi värdesätter våra möjligheter att köpa billiga kläder snarare än att bry oss och vår nästa. Vi vill köpa inte bry oss. Vi ser bara den slutgiltiga produkten, inte att otroligt mycket arbete ligger bakom, blod, svett, tårar. Vi ser inte att våra produkter är dränkta i kemikalier.

Vår ekonomi baseras på materialism, vi tror att shopping hjälper ekonomin. Det är sant till viss del. Men problemet är att vi dock måste betala dyrt på annat sätt. Är vi verkligen villiga att göra det?

rättighet

I två dagar var Kambodja ett slagfält. Hela staden Phnom Penh. Polisen och fallskärmsjägare kallades in som om det rådde krig i staden. Varför? För att textilarbetarna fortsatte att kräva en minimilön på $160 i månaden. Jag menar, H&M hade lätt klarat det, ändå är det som att det är något fullständigt orealistiskt.
Jag medger att jag känt mig lite vilsen den senaste tiden med bloggen, vad jag ska göra med denna plattform. Men efter att ha sett denna dokumentär föddes min längtan på nytt och visionen jag hade för bloggen vaknade till liv igen. Mitt hjärta blöder för just detta, social rättvisa och allas rätt till ett värdigt liv. Och när allt känns övermäktigt kan vi faktiskt enas om att starta med något så simpelt som kläder.

I dokumentären får vi se en räddningsarbetare tala till pressen om hur en textilarbetare ska begravas under dagen. Han hade misshandlats till döds och lidit mycket innan han dog. Och han hade inte gjort något fel. Han ville precis som sina arbetskamrater få bättre levnadsvillkor. De berättar att de kommer att fortsätta hans kamp så att alla kambodjanska arbetare ska få anständiga levnadsvillkor. Just här brister mitt hjärta, som så många andra gånger i dokumentären. Och jag vill bara med denna plattform viska till alla textilarbetare som tvingas arbeta under fruktansvärda förhållanden att ni är inte ensamma i er kamp. Jag hör er. Jag lider med er. Jag tycker det är orättvist. Vi är alla jämlika. Jag vill att mina kläder, min konsumtion ska spegla mina värderingar. Om alla konsumenter skulle bli aktivister och ställa etiska, enkla frågor om vart deras kläder kommer från, om bara alla konsumenter sa ”tyvärr, men det är inte acceptabelt att någon ska dö under en arbetsdag”. För vi kan inte bara låta bli och säga ”visst, gör som ni vill!” Det är för viktigt, det är en för stor industri. Den har för stor inverkan och effekt på miljontals människor världen över och på våra gemensamma resurser.

Martin Luther King Jr sa under ett tal var att vi behöver en revolution vad gäller våra värderingar. Vi måste sluta behandla människor som saker. Vi måste sluta behandla människor på ett sätt som bara handlar om förtjänster. Istället måste vi behandla människor på ett äkta och medmänskligt sätt.

 

Anna

Schysstva.se drivs av mig, Anna, vars hjärta klappar extra hårt för grön skönhet och medveten konsumtion.

• • •

Swedish blogger with a piquant for green beauty and sustainable lifestyle.

1 Comment

  1. Sia

    Bra tips. Jag ska definitivt se den här dokumentären. Tack för en bra blogg också. Jag har nyligen hittat hit och tycker verkligen om ditt engagemang för att göra fler medvetna om sin konsumtion.

    30 . 07 . 2015

Lämna en kommentar

Your email address will not be published. Required fields are marked *

%d bloggare gillar detta: