Lifestyle ・Livstil, Personal ・Personligt

Min resa mot ett minimalistiskt hem

kök
Hade inte tackat nej till detta kök. (Bild. Pinterest)

Det finns stunder då jag fullständigt stänger av. Denna vecka har varit en sådan. Det är både skönt och nödvändigt – i viss mån. Sedan blir det destruktivt. Och då inser jag att jag fastnat. Det hela började med panikångesten över vårt hem. Saker överallt. I tre dagar har jag jobbat HELTID med att göra mig av med saker jag inte längre har ett behov av. Fattar ni? Tre dagar för att slänga och skänka saker? Det är ju absurt. Och då pratar vi för ETT rum. Inte ens hela lägenheten. Och ja, eftersom att jag är egen företagare så blev det långa nätter av jobb och röj på dagtid. I make my own rules. HE HE.

Vi fyllde bilen och åkte en vända till Second Hand och en vända till tippen. Och i slutändan så frågar jag mig hur kommer det sig att jag har så mycket grejer?

Jag tänker att jag fått med mig mycket från min bakgrund. I Paraguay valde mina föräldrar att leva otroligt sparsamt för att vara på samma ”nivå” som alla andra och för att inte dra allt för mycket uppmärksamhet till sig (vilket dom redan gjorde eftersom att dom är vita och därmed rika per automatik enligt fördomarna– och ja, jag är adopterad). Att de levde ödmjukt när dom inte alls egentligen hade behövt det är något jag idag beundrar otroligt mycket medan jag minns att jag skämdes när jag var liten. Då ville man ju ha det våra andra svenska kompisar hade. Vi fick exempelvis aldrig berätta för våra paraguayanska vänner att vi varit på bio. För dom hade ju ingen möjlighet att besöka en sådan (på den tiden). Då fanns bara biografer i huvudstaden som var en sisådär 2 timmars bilfärd. Minns att vi såg Titanic och tecknade Tarzan på bio i Paraguay. That’s it. Och nya kläder hände kanske 1-2 gånger per år. Resten ärvdes av våra kusiner i Sverige. Så hela den här ’man-får-inte-slänga’-mentaliteten kommer nog lite från Paraguay-tiden. För vi vet människor som har ingenting och då känns det lyxigt att kunna slänga.

Och så snabbspolar vi fram till denna vecka. Idag struntade jag i lyxen att slänga eller skänka. Det funkar inte att leva så här, det är helt andra förutsättningar nu. När man översköljs av materiella saker måste man dra ett streck och det var det jag gjorde. No mercy. Ingen sentimentalitet. Om jag inte har ett användningsområde för en grej eller om jag inte älskar det så ska det inte finnas i mitt hem. Spelar ingen roll om jag fick det i födelsedagspresent eller julklapp. Mitt hem ska bara rymma saker som jag använder och älskar till 100%. Kalla det lyx, kalla det vad ni vill. Jag kallar det min väg mot ett hem igen. Ett hem som inte äter upp min kreativitet. Och jag kan lugnt säga att min resa mot ett minimalistiskt hem har börjat. Och det är ju en process minsann där man får ta kvadratmeter för kvadratmeter…

Share:

Anna

Schysstva.se drivs av mig, Anna, vars hjärta klappar extra hårt för grön skönhet och medveten konsumtion.

• • •

Swedish blogger with a piquant for green beauty and sustainable lifestyle.

6 Comments

  1. Eva

    En fantastisk bok om just detta har du här: http://www.bokus.com/bok/9781607747307/the-life-changing-magic-of-tidying-up-the-japanese-art-of-decluttering-and-organizing/

    Den är harmoni, lycka och pepp i ett! 🙂

    19 . 02 . 2016
    • Anna Fernmo

      Åh tack för tipset! Ska lätt kolla in den!

      20 . 02 . 2016
  2. Matilda

    Imponerande tidsinsats!
    Intressant att höra om hur din uppväxt. ”Inte slänga”-mentaliteten har jag nog fått från min släkt också, i synnerhet de som var med om andra världskriget. Numera är det nog mest arvegods jag har svårt att göra mig av med och emellanåt leker jag med tanken att sälja allt, eller snarare allt utan arvegodset och några få möbler, hyra ett förråd och sticka iväg på en drömresa/flytta till ett annat land. Sist jag bodde utomlands hade jag lägenhet kvar i Sverige och det var inte optimalt, för det var en jobbig hållhake. Nä nu drog jag visst iväg på villospår… :p Hoppas du når den nivå av minimalism du behöver för att känna dig tillfreds i ditt hem 🙂

    21 . 02 . 2016
  3. Anna Fernmo

    Den där tanken att sälja allt och flytta utomlands slår mig kanske inte dagligen… men åtminstone varje månad… Men det är ju ändå lite svårt i praktiken, men en vacker dag när allt klaffar (eller jag försöker att få det att klaffa) kanske det händer! 🙂 Det mesta i mitt hem är ju arvegods, har till exempel mitt piano (som var farmors) här och det har jag kånkat på i alla mina flyttar. Inte det smidigaste att flytta med hehe. Men jag kan liksom inte göra mig av med det! Har du något du verkligen inte kan göra dig av med?

    22 . 02 . 2016
    • Matilda

      Hm… Först tänkte jag instinktivt på ALLT arvegods, men så började jag fundera lite närmre. För en del av sakerna skulle jag kanske inte sakna jättejättemycket, de är fina på display men skulle säkert vara lyckligt utan dem. Fyra saker tror jag skulle svida lite extra att göra sig av med: ett stort inramat foto av min farfar som barn där både ram och bild nog närmar sig 95 år, en tennsoldatskonstellation min pappa målat, ett särskilt bord som rest halva jorden runt (arvegods) och min svindyra bokhylla som jag efter flera år köpte (men det skulle nog mest svida av ekonomiska anledningar, även om den är grymt snygg).
      Spännande och utmanande fråga! Jag kanske tar med mig den och funderar kanske vidare i ett blogginlägg.

      24 . 02 . 2016
      • Anna Fernmo

        ah vad intressant! Det är ju som du säger, man skulle kanske inte sakna det jättemycket då de kanske inte fyller någon direkt funktion. Men just det där sentimentala, det svider ju. Men den där tennsoldatskollektionen låter ju fantastisk! Och ja till det där blogginlägget!

        24 . 02 . 2016

Lämna en kommentar

Your email address will not be published. Required fields are marked *

%d bloggare gillar detta: