Lifestyle ・Livstil, Personal ・Personligt

Just like the river I've been running ever since

20110629_3069-copy-1024x683
Händelseförloppen i världen, i Paris, får alla att undra: vad händer nu? Det är som att världen håller andan samtidigt som allt går så fort så fort. Att bomba Paris, kärlekens stad, det gör det hela så personligt. Att terrorattentaten skedde på platser där folk går för att ha kul, för att släppa loss, njuta… Det blir personligt för oss alla.

Jag är rädd att det som skedde kommer att spä på en medvind utan dess like för alla nationalistiska partier runt om i Europa. Jag fruktar för ett ännu hårdare klimat och stängda gränser, murar, ett vi och dom.

”Vi måste minimera risken för terrorattentat i vårt land”

Det gör man inte genom att stänga gränsen. Genom att exkludera människor från gemenskap genom att förneka dom ett varmt välkommen hit. Det ofta upprepade uttrycket ”finns det hjärterum så finns det stjärterum!” tror jag uppriktigt på. Vi måste visa empati. Värme. Människor på flykt flyr från hemska dåd, liknande Paris, fast dåden kom dagligen. Vad har vi för rätt att påstå att dessa människor inte får välkomnas hit?

20110701_3475-1024x683
Istället bör vi rikta vårt fokus till den bakomliggande orsaken till varför människor radikaliseras. Det handlar framförallt om utanförskap. Ett missnöje. Folk gillar att anklaga religion. Att det är religion som är källan till allt ont. Jag håller inte med. Bara det visar hur låsta vi är vid våra förutfattade meningar. Men att använda religion, i dessa fall Islam, som ursäkter till sina handlingar är bara sorgligt. Människor som tappat hoppet, som lever i utanförskap, som är desperata, de tyr sig till något större. De söker gemenskap och mening. De vill bli sedda och bekräftade.
20110701_3472-1024x683
Vi måste ta hand om varandra, inkludera istället för att exkludera. Vi individer måste börja ta på oss ansvaret och inte skylla ifrån oss på samhället i stort eller politiker som inte gör som vi tycker att dom bör göra. Du och jag kan göra skillnad. Vi kan väl börja med att engagera oss lokalt. Det finns massvis av behov som bör tillgodoses. Men framförallt bekräfta din medmänniska. På måndag ska jag på ett seminarium om ’hur man blir fadder till ett ensamkommande flyktingbarn’. Kom gärna du med om du har möjlighet! Du hittar mer information här.Är du bosatt i Stockholm så kontakta Johanna för att engagera dig i ett språkcafé. Annars kontakta din kommun och erbjud din hjälp, detsamma gäller flyktingboende eller liknande aktiviteter. Hjälpen behövs. 

Men blir det business as usual nu?

20110629_3638-1024x683
Jag tror på det Sam Cooke sjöng någon gång under 60-talet:

It’s been a long, a long time coming
But I know a change is gonna come, oh yes it will

Lyssna gärna på följande låtar från Sam Cooke & Nina Simone▼ Låtarna är lika aktuella idag.

Alla bilder i detta inlägg är tagna av mig från min senaste trip till Paris ♥︎

Anna

Schysstva.se drivs av mig, Anna, vars hjärta klappar extra hårt för grön skönhet och medveten konsumtion.

• • •

Swedish blogger with a piquant for green beauty and sustainable lifestyle.

Lämna en kommentar

Your email address will not be published. Required fields are marked *

%d bloggare gillar detta: