Grön Skönhet ・Green Beauty, Lifestyle ・Livstil, Personal ・Personligt

Jakten på perfekt hud: del 1

IMG_1395_0206
Här är jag sminkad och fotograferad i bra ljus
annashootmars_2
Det ger en illusion om att jag har ”perfekt” hud.

Jag är en person som hela mitt vuxna liv brottats med problematisk hud. Jag ska inte säga att jag har oren hud – för det har jag inte. Det finns nog ingen som är så OCD som jag med min hud för det blir man efter år och år med akne. Först tänkte jag att det var tonårshud men idag är jag 27 år och min hud är lika deprimerande som på gymnasiet. Jag försöker aldrig att röra mitt ansikte men OM jag nu ska göra det har jag tvättat händerna frenetiskt likt en kirurg innan operation. Att på något sätt få bukt med mina problem ledde mig in på denna skönhetsrelaterade väg. Jag blev helt besatt med hudvård som skulle ”bota” mina problem. Testade allt. Och då menade jag allt ifrån lyx-lyx till mer budgetvänliga alternativ. Det fanns vissa produkter som höll min hud i schack men inget som löste problemet långsiktigt. Och jag erkänner, ibland använder jag dessa produkter – ungefär 1 gång per månad – trots att de inte är ”rena” eller giftfria produkter. Jag vill bara understryka att jag självklart vill ersätta dessa favoritprodukter med naturliga och giftfria produkter men de måste ju fungera.

När jag får ett utbrott så får jag kanske 1 eller 2 finnar på hakan eller vid käken. Har jag ett riktigt aggressivt utbrott får jag även någon finne längst upp vid käklinjen där käken övergår till örat, om ni förstår. Med andra ord, det är inte ”jättemånga” finnar jag får men det är tillräckligt många att jag mår dåligt över det och helst vill ligga hemma under täcket och känna mig ful. Ni som lider av akne känner kanske igen känslan, och det är ingen kul känsla alls! Det har blivit bättre dock, i början på tjugoårsåldern så styrde akne mer eller mindre mitt liv. Sorgligt men sant. Hade jag för många finnar i ansiktet vägrade jag gå ut för jag skämdes så mycket. Totalvägrade.

Träffade hudläkare och det konstaterades att jag hade hormonell obalans i min kropp. Det spelade liksom ingen roll vad jag gjorde utvändigt, jag skulle ändå ha problematisk hud eftersom att mina hormoner var ”all over the place”. Och det var så jag blev besatt med att äta rent. …tills dess att jag blev ihop med David då. Då började jag ju äta allt som han och hans familj åt. Med andra ord var jag inte lika nyttig längre och min dåliga hud kom som ett brev på posten. För det var verkligen en stor skillnad i min hud när jag åt rent vs när jag åt processad mat. Och det slutade alltid med att jag satt så här och försökte äta upp all mat som serverades….

Tillbaka till min orena hud. Efter finnarna fick jag alltid tråkiga ärr och mörk pigmentering där finnen satt. Så även om jag hade ”finnfri” hud så hade jag fortfarande prickig hud. Målet var ju att ha jämn hudton så att jag skulle kunna gå osminkad om jag ville! Ni hör. Hela mitt liv kretsade kring min hud. Varför? För att jag ville må bra i mig själv! Jag känner att jag också måste understryka att jag aldrig blev mobbad för min hud och det var aldrig någon som anklagade mig för att jag har dålig hud, åtminstone inte till mitt ansikte. Men på något sätt så snappade jag upp att jag inte hade ”jämn” och ”fin” hud och här kan ni klandra samhället och alla otroliga skönhetsideal man ska leva upp till som kvinna. Vet inte om jag gör det. Men ja. Något har ju uppenbarligen fått mig besatt att få perfekt hud.

Image-1 (1)
Bjuder på mitt helt osminkade ansikte. Som ni ser så är mitt ”problemområde” hakan. Har bara 1 aktivt utbrott, de mörka fläckarna är dessvärre ärr från tidigare finnar. Pannan och kinden är idag finnfria (så länge jag sköter kosten)

Idag är jag fortfarande ”besatt” av min hud i den mån att jag tar väldigt noga hand om den och investerar i bra och naturliga produkter men jag låter den inte styra mitt liv längre. Har jag en dålig hud-dag och grejer att gå på under dagen ställer jag inte in längre (vilket jag gjorde för ett par år sedan…). Och ska jag handla mat eller ta en trip till shoppingcentret där jag bor sminkar jag mig inte längre bara för att jag ska vistas bland folk. Det är liksom slut med det när jag insåg att jag inte alls bryr mig om folk tycker jag har dålig hud. Det är inte deras åsikter som gör mig osäker. Det handlade alltid om hur jag mådde inombords och hur jag kände mig. Målet är ju att tycka om sig själv som man är.

Har jag en finne so what? Jag kan gå osminkad OM jag vill. Men det vill jag ju så klart inte. Men det är också därför jag ”tvingar” mig själv att vistas på offentliga platser osminkad eftersom att jag inte vill bli en sån som styrs av uppfattningen att man inte duger utan smink aka ”perfekt” hud. Detta är sååå mycket lättare idag än för några år sedan men det är klart, jag har mina ups and downs. På sistone har jag haft onödigt många downs faktiskt och det är därför jag skriver detta inlägg. Jag vill helt enkelt vara ärlig mot er och berätta att det är det här jag brottas med. Detta är mitt största komplex. Och det förklarar också varför jag spenderar så ofantligt stora summor på just hudvård. Och vem vet, kanske du också känner igen dig i det jag skriver.

Iallafall. Anledningen till varför jag ens började skriva detta inlägg var för att jag är så fruktansvärt arg på David och mig själv. Låt mig förklara. Jag sa till David att ”nu räcker det med onyttigheter!” ni vet hur den melodin går. Men jag gör det främst för min hud – inte min vikt. Och det gick i ett par veckor. Fram till igår. Då kom han hem med blommor och ett påskägg fyllt med mina favoritgodisar. ”GLAD PÅSK” sa han och log. Och jag tror inte ni förstår hur fint det var (David ger ALDRIG presenter) och detta var en väldigt fin gest för att vara honom. Och idag åt jag upp allt godis. Och nu ligger jag här med magknip och dålig hud. Skojar inte, äter jag för mycket godis eller socker så poppar finnarna upp dagen efter. Så varför är jag arg på David? För att han VISSTE att jag inte skulle ha onyttigheter och så kommer han ändå hem med det. Men mest av allt är jag arg på mig själv som åt upp godiset. Som om jag inte hade någon självdisciplin alls.
Så med detta inlägg vill jag bara markera för hela världen egentligen, att det räcker nu… Det spelar ingen roll om jag spenderar tusenlappar på att ta hand om min hud från utsidan om jag inte tar hand om min hud på insidan. Och med hormonell obalans så är det just det jag måste fokusera på. Från och med nu är det clean eating som gäller.

Ni ska bara veta hur mycket jag avundas dom som har ”perfekt” hud i den mån att dom kan skippa foundation. DET är mitt mål. Det är min dröm. Att bara applicera lite rouge på kinderna och tadaa så är man färdig. Vilken dröm alltså. Så med andra ord basen är mitt ABSOLUTA måste om jag ska sminka mig. Och den har jag blivit väldigt grym på att lägga. Dom flesta tror t o m att jag har ”perfekt” hud genom att titta på mina bilder. Icke! Men om ni vill så kan jag göra ett inlägg där jag berättar lite mer eller visar hur jag gör för att lägga min bas och täcka de finnar/pigmenteringar jag har. Yes?

Ska du ta med dig något av detta inlägg så ta med dig följande:
1. Alla har komplex över något. Mitt komplex är min hud.
2. Låt inte ditt komplex styra ditt liv.
3. Försök älska dig själv som du är (lättare sagt än gjort men det är värt att kämpa för)
4. Det spelar ingen roll hur mycket pengar du spenderar på ditt yttre om du inte tar hand om ditt inre.

✻✻✻

Share:

Anna

Schysstva.se drivs av mig, Anna, vars hjärta klappar extra hårt för grön skönhet och medveten konsumtion.

• • •

Swedish blogger with a piquant for green beauty and sustainable lifestyle.

5 Comments

  1. Matilda

    Har också lidit av väldigt jobbig akne under många år och förstår hur du känner. Blev av med mina efter medicinering som 15-åring (då hade jag haft finnar sedan jag var nio). Huden är förstås ärrad (delvis pga EN enda ”professionell” ansiktsbehandling…) och det kommer finnar då och då, men jag lider inte på samma sätt. Kanske till stor del att sedan jag var 15 har ingen kommenterat mitt utseende utifrån aknen. Själv har jag aldrig försökt dölja det med smink, vilket kanske påverkade att mina finnar stod ut mer än andras. Jag förstår de som täcker dem dock.
    Egentligen måste det ju vara ytterst få som aldrig drabbats av akne. Ändå är det som att vi alla kämpar om att befria oss från den på olika vis. Lite som hur så många människor kämpar för att bli pinnsmala trots att en majoritet (åtminstone i väst) ändå har lite former och sunt kroppsfett. Varför är det så ofta minoriteten som styr hur vi andra uppfattar oss själva?
    PS. modigt av dig att visa upp ditt osminkade jag! Kämpa på mot ditt komplex 🙂

    30 . 03 . 2016
  2. Anna Fernmo

    tack för fin kommentar ❤︎ Det är svårt det där med komplex för man vill ju inte bli en slav för komplexen, samtidigt vill man ju må bra i sig själv. Men det är som att cirkeln går runt och runt. Har jag komplex för att ”normen är att ha bra hud” eller för att jag genuint bara ”vill” ha bra hud? Som vem kom först; hönan eller ägget? Kan bli så trött när jag tänker på det. Mitt mål är ju fortfarande att älska mig själv som jag är och det är ju en process som man kämpar med dagligen. Man ska vara snäll mot sig själv 😌

    30 . 03 . 2016
  3. 5 saker jag inte skulle klara mig utan |

    […] ni inte redan visste att mina hudvårdsprodukter är det viktigaste för mig så hänvisar jag till detta […]

    02 . 04 . 2016
  4. Emmelie

    Det låter ärligt talat sjukt jobbigt att vara så fixerad vid att få en ”perfekt hud”. Finns den ens? Jag undrar det. I mina ögon känns det ganska onödigt att lägga så mycket energi och pengar som du verkar göra på en sådan sak. Finns det inte bra mycket roligare saker att ägna sig åt? 🙂 Utifrån dessa bilder tycker jag dessutom att du har väldigt fin hy. Är du inte lite onödigt kritisk mot dig själv? 🙂

    24 . 05 . 2016
    • Anna Fernmo

      Tack för dina tankar! Vad en tycker är roligt eller inte är väl generellt individuellt, personligen så älskar jag hudvård och att testa nya saker och lägger gärna mina pengar på vad jag väljer att smörja in mig med – och vad jag väljer att äta. De flesta bär på en osäkerhet och för min del var det min hud som var min akilleshäl i många, många år. Som tur var mognar man ju med åldern och idag går jag osminkad 75% av tiden mest för att 1. jag är lat. 2. jag bryr mig inte. Men att jag väljer att lägga pengar på hudvård och kosmetika är ju lite av min hobby, precis som andra väljer att lägga pengar på inredning, renoveringar, resor, bilar eller vad det nu kan vara. Tur att man är olika och att man tycker om olika saker. Jag kommer att fortsätta investera i hudvård och smink – för att jag tycker att det är kul! 🙂 Men tack för omtanken. 💚

      28 . 05 . 2016

Lämna en kommentar

Your email address will not be published. Required fields are marked *

%d bloggare gillar detta: